Hur många kasus finns i svenskan

Exempel på kasus

Adjektiv som beskriver neutrum- och realeord slutar alla på -a. När ett adjektiv beskriver ett feminint ord slutar det på -a: storasyster, Katarina den stora, den yra hönan, den ömsinta mamman, den goda fen. När ett substantiv i bestämd form föregås av adjektivattribut används dessutom en fristående, framförställd bestämd artikel: den utrum singular , det neutrum singular och de plural.

I pluralis har a genom i- omljud blivit ä , och u har blivit y. Även attributiva adjektiv har bestämdhetsböjning så kallad svag form på -a eller ibland - e.

Om svenska språket

Vid genus neutrum är motsvarande suffix i singular -et och -t och i plural vanligen -a eller -en men någon gång också -na. I svenskan finns det flera sätt att definiera genus. Det har blivit menn i isländska och män i svenska. I denna klassificering spelar ordens sexus och relation till personliga pronomen större roll.

De fyra genusen skiljs åt på följande sätt: när ett adjektiv beskriver ett maskulint ord slutar det på -e, exempel: storebror, Peter den store, den late mannen, den starke tjuren. Dessa ord tillhörde ursprungligen fjärde deklinationen ovan. För de allra flesta av sådana "s-ord" rekommenderar emellertid Svenska Akademiens ordlista , som ofta framhålls som norm, annan plural som förstahandsalternativ eller som enda alternativ.

Dessutom skall pronomet "han" användas när man ersätter ett maskulint ord i en sats: Mannen där borta, han är tandläkare. Ibland ses -er och -r som varianter av samma deklination. Lika så skall "hon" användas till feminina ord: Drottningen, hon är alltid vackert klädd. Tyskan tog guld, hon blev världsmästarinna. Det gäller främst vissa latinska faktum - fakta och grekiska schema - schemata lån samt lån från språk där -s är vanlig pluraländelse, inte minst engelskan fan - fans men också bland annat spanskan tortilla - tortillas.

Tjuren där borta, han är farlig. Detta ord kvarstår i isländska, men har i svenska genom förkortning och sänkning av vokalen blivit möss. I svenskan finns två numerus, singular ental och plural flertal. Också Språkrådet avråder i allmänhet från s-plural. Dessas form beror av ordens genus och numerus. Idag används vanligen följande system, som bygger på vilka artiklar och bestämdhetssuffix orden knyter till sig.

I obestämd form används i singular vanligen en framförställd obestämd artikel i form av räkneorden en utrum och ett neutrum. Lägg märke till att alla djur är maskulina, utom de som uttryckligen är av kvinnligt kön, som katta, ko, tacka, sugga, åsninna och så vidare. Eftersom substantiv i svenska kan ha två genus kön kan de identifieras som substantiv samt vilket grammatiskt genus de har genom att sätta ordet "en" utrum eller "ett" neutrum framför.

Språkvårdarnas främsta invändningar mot s-pluralen brukar vara att den inte så lätt kombineras med ändelserna för bestämd form plural: - na och -en. I en äldre klassificering med fyra genus är utrum istället fördelat i tre genus: maskulinum, femininum och reale.

Denna artikel beskriver grammatiken i den varietet av svenska språket som kallas standardsvenska eller rikssvenska och är en relativt sen kulturprodukt. Substantiv är en ordklass. Dessutom finns en rad ord som har oregelbunden böjning, som t. De plurala bestämdhetssuffixen är beroende av ordets deklinationstillhörighet.

Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. Vår märr, hon är dräktig. För ord av genus utrum är bestämdhetssuffixet -en eller -n i singular och vanligen -na i plural. Reale- och neutrumord ersätts alltid av "den" respektive "det" vid syftning med personligt pronomen. I svenskan anges bestämdhet hos substantiv med hjälp av suffix. Svenska Akademiens ordlista till trots framhåller Svenska Akademiens grammatik anno s-plural som ett av alternativen i svenskan: "sjunde deklinationen".

Normalt anses att svenskan har sex pluralböjningar deklinationer. En vanlig minnesramsa är "Substantiv är namn på ting, såsom klocka, hatt och ring". Vissa lånord böjs ibland eller alltid med så kallad etymologisk plural, det vill säga den pluralböjning som används i originalspråket.